Tusen turkosa toner i Costa Cálida
MURCIA. Kusten vid Murcias region heter Costa Cálida - "den heta kusten". Och det är vamt, brännhet dessa dagar i juni. Men lagunen Mar Menors toner är svala och milda och det söta vattnet får både sommargäster och flamingos att trivas. Isla del Ciervo är den största ön och ligger som en guppande gravid mage i det blå.
Men Costa Cálida är mer än bara tusen nyanser av blått vatten, för stränderna här lyser av gult. Den puderfina sanden i naturreservatet Calblanques är guldig och knarrar när jag vandrar längs vattenbrynet.
Stranden är Esthers favorit och (fram till nu) bäst bevarade smultronställe. Den är ofta stillsam och lugn, en och annan vandrare hittar hit och någon nudist har kanske byggt sitt sommarbo i klipporna. Men förutom det är det bara havet, stranden, solen, vinden.
En tidig morgon smyger jag ut innan solen har vaknat. Stranden lyser nästan lila och de första solstrålarna får havet att glittra. Det finns vissa stunder som instagramfilter och bildredigering är totalt onödigt. Det här var ett sådant.
Jag älskar att förundras, tror nog till och med att förundran är min favoritkänsla. Det är ofta mitt svar när andra frågar varför jag vill resa så mycket – för att få många chanser att förundras.
I Spanien lärde jag mig den mesta spanskan vid matbordet, det är jag helt övertygad om. Nog för att kursböcker och grammatiska regler skapade viss struktur i språket, men bäst och flest ord fick jag mellan tuggorna och över tallrikarna.
Det ser ut som bergens vida kjolar doppar tårna i gråa Atlanten. Vinden river friskt från havet och de lummiga kullarna skyddar land från blåst och vågor. Här ligger Baskien, en väldigt ospansk del av Spanien. Följ med på en resa till syskonstäderna San Sebastián och Bilbao.
Salt i håret på dagen och sött i glaset på kvällen. Surfvågor innan lunch och vandringsleder efter siestan. Atlantens stålgrå oändlighet och Cordillera Cantábricas böljande berg. Norra Spaniens är fullt av kontraster och tack vare de korta avstånden kombinerar vi flera regioner på en och samma resa. Vi börjar i Santander i Kantabrien!
“Jag kom hit på semester för 40 år sedan, men jag har fortfarande inte återvänt hem. Jag har världens längsta semester!” säger María och skrattar. Hon föddes i norra Spanien och hälsade på i Cádiz när hon var ung. När familjen vände hemåt, stannade María kvar och sammanfattar sitt hittills 60-åriga liv som en enda lång ledighet på ljusets kust.
Barcelona kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Det är lite som en syskonrelation mellan Barcelona och mig: lika mycket som jag beundrar den, kan jag irritera mig på den. Barcelona kan vara lika trotsig och påfrestande som rolig och härlig. Låter som ett typiskt syskon, eller hur?
Det var i kvarteren Malasaña i Madrid som “La movida madrileña” började - den våg av frigörelse och fiestafirande som satte hela Spanien i rörelse. Nu är det istället mixen av klassiska konstmuseer, übermoderna saluhallar med crossover-mat och hemliga konstnärshem i gröna oaser som etiketterar Madrid som en av Europas bästa kulturstäder.
När Alhambra föll, sägs det att morernas kung Boabdil vände sig en sista gång och såg på sin borg över axeln. Han drog då en lång, djup suck och en tår trillade nedför hans kind. "Du gråter som en kvinna över något du inte kunde försvara som en man!" skrek hans mamma då, förbannad och säkert besviken över förlusten av dåtidens magnifikaste kungafort.
Den spanska frasen "Somos ricos" har fastnat bäst och lärt mig mest. Det betyder "vi är rika" men har inget alls att göra med pengar... Jag minns dagen då mamman i min spanska utbytesfamilj, Lorena, förklarade hur hon tänkte på det här med att vara rik.
Spanien är det land jag allra helst reser tillbaka till. Jag har bott i Spanien flera år och fullkomligt älskar det. Jag gillar språket, maten, mentaliteten och att det finns så vitt skilda delar i Spanien. Inget hörn av Spanien är det andra likt.