Vandra Vildmarksleden till Ärtknubbens utsiktspunkt
Hemma blir aldrig sig likt efter att man flyttat därifrån. Det blir bättre. Finare och mer betydelsefullt. Att komma hem är som att virvla in i en karusell av minnen och uppleva saker igen, fast med lite andra perspektiv. I år upplever jag Dalarna ur en hemvändande, hemestrande snart 30-årings perspektiv - och såhär kan en utflykt se ut då!
Vandra Vildmarksleden i Dalarna
Vi har varit nyfikna på att vandra Vildmarksleden länge, du hör ju bara på namnet hur spännande det låter? Vandringsleden startar och slutar utanför Bjursås i Falun och snirklar sig 35 kilometer genom skog, över myrar och förbi fäbodar.
Inför den här turen lämnade vi tältet hemma. Vi ville hellre sova i vindskyddet på Ärtknubben, som är en av Dalarnas finaste utsiktsplatser. Längs Vildmarksleden finns även stora raststugor med britsar och eldstäder som är öppna för vandrare. De visade sig ha gott om ved, rent vatten i källorna och fina stugor - perfekt alternativ ifall det populära vindskyddet skulle vara fullt, alltså.
Förbi fäbodar och uppför berg
Första kilometerna gick stadigt uppåt och passerade byar med försynta hus i gläntorna. De små, grå husen låg som pärlband i skogsbrynen, nästan gnistrande mot den klorofyllgröna skogen. Höet hängde på tork och sommarblommorna strök sig längs benen när vi gick förbi.
Vid Faxbergs fäbod hade vi plötsligt vandrat in i Leksands kommun. Här pausade vi en stund och hämtade andan. Utsikten över de glittrande sjöarna och blånande bergen skvallrade om att vi har gått en del uppför, vilket också kändes i benen. Sista milen till Ärtknubben gick över områdets högsta berg, Fänriksberget, där myrarna var prickiga av mogna hjortron.
Målet med vandringen: Ärtknubben
När dagens vandring började närma sig målet, Ärtknubben, gick benen på ren vilja. Orken hade jag tappat någonstans vid berget bakom oss och det enda jag tänkte på var utsikten. Ärtknubben är en känd utsiktsplats i Dalarna, men det här var första gången jag skulle få se den med egna ögon. Den hemvändande, hemestrande snart 30-åringens ögon!
Ärtknubben är egentligen ett naturreservat med fin gammal granskog, men är nog mest känd för knubben med den fina utsikten. Här ligger vindskyddet som blickar rakt ut över skogarna och sjöarna. Mil efter mil, det är ofantligt hur grönt och blått Dalarna är!
En solig lördagskväll som denna var det några andra här för att njuta av utsikten och vädret. Grillen gick varm och röken höll myggen borta. Middagen, standardgrytan med linser och mathavre, gick snabbt att laga på spritköket och när solen gick ner kröp vi snabbt ner i de varma sovsäckarna.
När jag vaknade under natten ville jag dock inte riktigt somna om. Himlen var helt enkelt för fin för att sova bort. Den molnfria, mörkblå julinatten var fullkomligt överströsslad av stjärnor. Utan den hemvändande, hemestrande snart 30-åringens perspektiv hade jag aldrig uppskattat den här tysta, stilla och glittrande natten. Jag hade förresten aldrig ens tagit mig hit, vandrat två mil för att sova på en knubb i skogen. Lärdomen? Att hemma bara blir bättre efter att man flyttat därifrån. Och att stjärnnätter som dessa ska man inte sova bort.
Tips för att vandra Vildmarksleden i Dalarna
När vi vandrade, juli 2020, fanns det gott om rent vatten i källorna längs leden.
Vill du inte sova i tält, finns flera vindskydd och raststugor som är öppna och gratis.
Bra ställe att starta på är friluftsanläggningen Dössberget utanför Bjursås.
Terrängen är kuperad och stenig, vissa delar var även väldigt blöta när vi vandrade.
Leden passerar flera byar men det finns ingen mat att köpa, så packa matsäck.
Mitt i Småland breder Store Mosse ut sig. Nationalparken med sina väldiga vidder och mjukaste mossa. Det liknar Serengeti, den afrikanska savannen, fast utan gnuer och zebror förstås. Här är det istället fladdermöss, fåglar och en och annan älg som rör sig i naturen. Och så vi då.