Vandra i Tivedens nationalpark - tips för en dagstur med fina utsikter
Naturen är full av rum, från minsta vrå till stora salar. När jag är ute i skogen känns det som att jag går in i de här rummen, ut och sen in i nästa. Och så vidare, tills jag har passerat så många rum att jag knappt minns var de började eller slutade. Som att gå genom Ikeas inredningsstylade show rooms, du vet? Rum på rum på rum som flyter samman.
Vandra i Tivedens nationalpark
Rumsligheter finns det särskilt många av i Tivedens nationalpark. Stora stenbumlingar, djupa sprickor och bastanta träd gör att de här rummen känns smått kaotiska, lite som studentkorridoren efter tentafest. De fallna granarna ligger som plockepinn och jätteblocken ser ut som vildmarksmonument i skogen.
Frida och jag åkte till Tivedens nationalpark för att vandra genom dessa rumsligheter en dag i oktober. Det finns många fina vandringsslingor i och utanför nationalparken som tar allt från en halvtimme till en hel dag. Lita på tidsangivelserna på kartan! Det kan tyckas långsamt att vandra en knapp halvmil på lite över 3 timmar, men jag lovar, terrängen kräver det. Vi gick Trollkyrkorundan (4,6 km) och det tog runt 4 timmar - inklusive fotostopp och fikapaus såklart!
Trollkyrkorundan i Tivedens nationalpark
Trollkyrkorundan startar och slutar vid huvudentrén i nationalparken. Den är markerad med röd färg på kartan och har trappor, spänger och rep som hjälp längs vägen. Rundan passerar två bergsknallar, Stora och Lilla Trollkyrka, men det är inga kyrkor som väntar vandrarna i skogen. Men namnet väcker förstås en del nyfikenhet…
Utsikt över sjö och skog i Tiveden
Vi mötte varken kyrkor eller troll längs rundan, men väl uppe på en av Trollkyrkorna var det lätt att förstå hur namnet kommit till. Här, med utsikt över trädtopparna och den väldiga Vättern, kändes det lite magiskt, mystiskt… och kanske lite trolskt. Sägnen säger att Stora och Lilla Trollkyrkan var offerplatser för hedniska ritualer, långt ifrån civilisationen och den kristna religionen.
Att vi sätter och oss vilar just där blod kanske runnit, är en konstig känsla. Men Tiveden är full av mytomspunna historier - kanske är den om trollkyrkorna sprungen ur någons fantasi, eller inte…? 4 timmar och 2 trollkyrkor senare, är vi tillbaka vid rastplatsen. Vi får till slut fart på elden och värmer broccolisoppa till lunch.
Tiveden är så mycket mer än bara nationalparken. “Tiven”, som lokalborna säger, är en stort område som har inte har några exakta gränser mellan landskapen Västergötland och Närke. Historiskt sett har Tiveden varit en gräns i sig - den svårframkomliga skogen skapade en naturlig gräns mellan Götaland och Svealand.
Sevärdheter i Tiveden
Nationalparken i sig är en sevärdhet, men här är några fler tips på fina ställen och saker du inte får missa:
Fagertärn, sjön med de röda näckrosorna
Junker Jägares sten, en 15 meter hög sten som balanserar mitt i skogen
Byn Sannerud, där det finns en liten lanthandel och sommarrestaurang (Luripompa).
Kafferosteriet i Tiveden, vars outdoorkaffe är perfekt på skogsturerna!
Ett par trettioåttor, ett annat par trettiosju. Fyra tassar och två par människofötter i fyrtionågonting. Och så två små fötter i storlek 17 på premiärvandring. En sensommardag kom hela familjen till Örebro för en helg med tema vandring. Vi åkte till Garphyttans nationalpark, vilket visade sig vara ett smart val.
Djupa raviner, trolska dalar och mytomspunna skogar. Verklighetens Narnia och sagoböckernas landskap - finns i Tjeckien! Området är en nationalpark som går under namnet Bohemian Switzerland på engelska.
På hösten är det alltid något väder att tala om. Antingen är det en varma vindar, krispiga morgnar eller iskalla kvällar. Det är antingen regnrusk, solsken eller till och med snöstänk. Vädret är märkvärdigt på ett sätt som sommaren aldrig är, till exempel. Höstväder gör sig inte till. Det bara är - och vi får vackert finna oss i det.
Vi åker i många timmar längs mörka, täta granväggar. Mullrande regnmoln hänger bakom oss och fukten får mina fjun i nacken att locka sig. Plötsligt öppnar sig landskapet. Skogarna i detta innersta av Småland luckras upp och bokskogens limegröna löv får naturen att ljusna. Vi är framme i Åsnens nationalpark.
Rumsligheter finns det särskilt många av i Tivedens nationalpark. Stora stenbumlingar, djupa sprickor och bastanta träd gör att de här rummen känns smått kaotiska, lite som studentkorridoren efter tentafest. De fallna granarna ligger som plockepinn och jätteblocken ser ut som vildmarksmonument i skogen.
Om du gillar att vandra och gärna övernattar i stuga, väntar fina upplevelser på dig i Färnebofjärdens nationalpark. En helg i november åkte vi till älvlandskapet i Gästrikland och vandrade i ur och skur. Mest skur, men tack vare en söt liten stuga blev helgen en varm och torr skogsutflykt.
En lördag i april åkte vi den knappa halvtimmen från Örebro för att vandra bland hundraåringar i Garphyttans nationalpark. Det är fascinerande att de gamla träden har stått här i så många år. Hundra, kanske till och med hundratals! De har levt genom flera världskrig, politiska revolutioner, tekniska uppfinningar, klimatkriser och nu även en pandemi. Och här står de så stilla. Tysta. Lugna.
Bakom varje drömresa döljer sig en verklighet. Den har sällan högt skrytvärde och är inte särskilt instagramvänlig - men troligtvis känner alla igen sig i den. Just därför finns det poäng att berätta om “reserealiteten”.
Ett skogs-spa, omgivet av fågelsång och tallbarrsdoft i Färnebofjärdens nationalpark. Där bodde vi i en liten stuga med den forsande fjärden och tiotusentals trattkantareller precis utanför dörren.
Mitt i Småland breder Store Mosse ut sig. Nationalparken med sina väldiga vidder och mjukaste mossa. Det liknar Serengeti, den afrikanska savannen, fast utan gnuer och zebror förstås. Här är det istället fladdermöss, fåglar och en och annan älg som rör sig i naturen. Och så vi då.