Hemma hos mig: storyn om det portugisiska porslinet

Hälsar du på hemma hos mig, kommer du nog ana att det bor en resenär där. Jag fyller inte lägenheten med souvenirer men tycker om att mitt hem speglar vem jag är och vad jag gör. Saker från mina olika resor får alltså gärna bo hos mig!

Jag har ett par reseminnen som har följt mig från flytt till flytt. En filt i alpackaull från Peru är en sådan, tre kalabasser för mate från Ecuador är några andra. Ytterligare ett exempel är det här porslinet - men det är ett lånat minne som jag har gjort till mitt eget.

Det är mormor och morfars porslin, som de köpte som nygifta i Portugal. De skulle egentligen åka på smekmånad till Italien, men på grund av ... hamnade de i Lissabon istället. På en marknad hittade mormor det här exotiska porslinet - som låg nergrävt i marken och täckt av sand. Det var "soltorkat", minns jag att mormor har berättat, och tanken på att porslin kan vara soltorkat är fortfarande lite fint och lustigt, tycker jag.

Minnen som känns ända in i ryggraden

Visst är det intressant hur vissa minnen liksom etsar sig fast i form av sinnesintryck? Precis så är det med det portugisiska porslinet. När jag gick i skolan åkte jag hem till mormor och morfar varje tisdagseftermiddag. Där fick jag alltid en halv grapefrukt som mormor hade delat itu och lagt i skålen, som omfamnade frukten perfekt. Medan jag gröpte ur grapen, lusläste jag flera nummer av Svensk Damtidning och morfar satt bredvid och la patiens. Ljudet när jag drar skeden mot skålens botten för att nå upp den sista fruktsaften är ett så starkt minne att jag fortfarande känner skrapandet, som om det satt i ryggraden.

Jordvarma färger i soltorkade nyanser

Nu har porslinet flyttat in till mig. Det är fyra tallrikar och fyra skålar i varma och jordnära nyanser: terrakotta, skogsgrön, senapsgul. Kanterna är slitna av tusentals diskningar och ytan har blivit skrovlig av oss alla barnbarns mellanmålsmackor och filmjölksfikor. De är lite skeva och blir sneda när jag staplar dem, men...

...för varje sliten kant och flagnande färg, tycker jag bara om dem mer och mer. De har en särskilt plats i köksskåpet och givetvis en speciell plats i hjärtat, för i dem sitter ju inte bara några av mina bästa barndomsminnen utan även mormor och morfars reseminnen. Kommer du och hälsar på hos mig, lovar jag att duka som finast med det här - som symbolerna för morföräldrar, tisdagar, grapefrukter och en portugisisk resa.