Bo i pop up-container - lyxig glamping
Den lyxiga pop-up containern blev en perfekt minisemester i semestern. Vi åkte till Härjedalen för ett dygn i glampinganda.
Myrarna breder ut sig som stora slätter på båda sidorna om vägen. De påminner om svenska savanner, vida och väldiga, med kortväxta träd och svassande gräs. Här och var glittrar det i guld. Hjortronen har börjat mogna, men i de här trakterna tror jag bären får vara ifred.
Det är inte många bärplockare ute, nej jag ser knappt någon alls så långt ögat kan nå. Vi är nämligen i Sveriges minst befolkade landskap, Härjedalen. Det är också landets högst belägna landskap, vilket förklarar de vida vyerna som lockar blicken långt bort i fjärran.
När det blir glesare mellan människorna känns naturen mycket närmare. Frånvaron av städernas sus och dus tillåter tystnaden att komma inpå. Det naturnära är också temat för helgens upplevelse: att bo i en eko pop-up container!
Eko pop up-container med liten klimatpåverkan
Den containern vi bor i är ett annorlunda boende i glampinganda som ägs av Scandinavian Escape. Det är en ombyggd fraktcontainer med alla finesser som gör det till ett lyxigt, bekvämt boende. Containern har epitetet “eko” för att den lämnar minimalt med negativ påverkan på miljön, tack vare solcellspaneler, gasol och batteri. Vatten till dusch och disk samlas från boendets tak. Här finns fem sovplatser, kök, toalett och dusch plus en uteplats med grill. Den står precis intill en sjö med bara ett skutt till egen sandstrand och skogen och åkern som närmsta grannar. Ett drömboende med andra ord!
Den här säsongen är Scandinavian Escapes container en del av Salixbyns uthyrning. Den går under namnet Salix Sea Escape och står vid Orrmosjön utanför Lillhärdal i Härjedalen.
Glamping med sjö och skog som grannar
En ekorre hälsar oss välkommen till vårt boende för helgen. Vi låser upp och börjar göra oss hemmastadda i den lilla, perfekt planerade containern. Fullstora fönster ger oss en makalös utsikt över sjön och skogarna. Det känns som att vi har checkat in i en stillhetens svit, i ett helt eget hörn av Härjedalen.
Även om lugnet och ron i containern är ljuvlig, kliar upptäckarlusten i mig. Vi paddlar ut i en kanot med sikte på en udde på andra sidan sjön. Det är kväll och solen skiner med sina varma, mjukaste strålar – inte det skarpa, heta mitt-på-dagen-ljuset.
Det enda som hörs är klucket mot kanoten och plasket när åran nuddar vattnet. Två hägrar svischar över oss ljudlöst och fjällen vid horisonten tittar på oss under tystnad. När kvällen kommer, gör den det med en rosaröd solnedgång. Vi grillar, badar, äter och lägger oss sen i sängen för att se himlen med hela sin färgpalett.
Från receptionistens första “hej och välkomna” till att vi checkar ut känns det som att vi gästar en härlig moster av det äldre slaget. En sådan där som har bokhyllorna fulla med souvenirer och anekdoter från ett långt, galet liv. Och henne vill man ju hälsa på ofta, eller hur?