När jag levde strutsliv på Mallorca
Skulle mitt liv vara en bok skulle det hittills vara fyllt av spretiga kapitel, skrivna från olika hörn av världen.
Ett av kapitlen skrev jag en sommar på Mallorca, som en svettig och ständigt skitig strutsskötare med sombreron som skydd mot solen.
Jag jobbade på en bondgård och bodde vägg i vägg med ett dussin duniga fjäderfän och ett par ägg i storlek större. Om dagarna byggde jag hagar, mockade strutsskit och slog sly på åkern. Stekte omeletter av strutsägg till hela gården och improviserade ihop ett rätt funktionellt kylskåp av frusna vattenmeloner i skafferiet. Byggde en altan av en gammal garderob och pysslade örhängen av bebisfjädrar.
När arbetsdagen var slut var jag oftast bränd, mör och lortig men på den mallorkanska vischan var det den klädkoden som gällde alla dagar i veckan. Då började kvällarna, även de ett äventyr.
När jag ser tillbaka på den sommaren känns det som en saga, skriven av en författare med en aningen skruvad fantasi! Men bilderna bekräftar mina minnen och helt plötsligt är jag tillbaka med strutsbajs mellan tårna och loppiga fjädrar i sängen. Varsågod att ta del av svett, skit och strutsar!
Mitt resereportage från ett Mallorca "bortom parasollträngsel och charterturism" kan du läsa här.
Dagarna och nätterna
På kvällarna åkte vi in till byn och kastade pil, drack öl och tog några tapas. Men en kväll var speciell, jag minns den som ett rödgult rus i takt till Shakiras "Waka waka" på repeat. Det var Spaniens vinst i fotbolls-VM 2010 som vi firade som det inte fanns någon mañana, mañana.
En dag som däremot var speciell, var lille Bengts födelsedag. Han knackade sig ut ur ägget mot alla odds precis när vi skulle kasta honom på tippen för att vi trodde han hade ruttnat därinne. Men han visade sig vara en lurvig krabat med jävlar anamma och min morbror har numera en namne på Mallorca.
Arbetskompisar
Grisar, grannar och familjen på gården var mina närmsta medarbetare. Alltid pigga på en café con leche och att bli kliade på halsen.
Havet
Mina dagar innan jobbet började alltid här, vid havet. Jag cyklade till en liten avkrok av stranden där jag nästan alltid var själv. Förutom havet, himlen och klipporna förstås.
Solen
Varje kväll sjönk solen ner som en eldgul apelsin vid horisonten. Visste du att strutsar "sjunger" i den här gyllene timmen? Det fick mig att somna nästan varje kväll omgiven av wailande vaggvisor på strutsspråk.
