Medveten närvaro: idag är allt vi har

En dag är vi borta - så älska idag. Den meningen träffade mig rakt i solar plexus när jag läste den häromdagen. Sen dess har jag inte kunnat sluta tänka på idag - de tjugofyra timmar vi alla, mer rättvist än något annat - har till förfogande.  Det är så mycket som vi bara rusar förbi och de små, men ack så viktiga, sakerna glöms bort i tidens tempo. Med de inledande orden i tanken, kom följande ord av sig själva:

Idag bränner sig någon på morgonens första kopp kaffe och svär förbannat. Idag blir någon kär. Idag sätter någon sitt livs första bowlingstrike. Idag slutar någons hjärta slå. Idag lär sig någon hjula. Idag tappar någon bort ännu en strumpa i tvättmaskinen. Idag säger någon upp sig. Idag får någon alla rätt på glosförhöret. Idag hittar någon en nya favorit i glassdisken. Idag kokar pastavattnet över. Det är idag det händer - det som är viktigt och det enda som vi egentligen har. Inte det vi hade igår eller det vi kommer ha imorgon, för det finns inte nu. Idag är tjugofyra värdefulla timmar som vi får förvalta på bästa sätt. Hur gör du det?