En lördag på spanska.

Sköna, spanska helgdagar. Det är något visst med hur en sån typisk ledig dag beter sig. Det är en sån dag då jag vaknar lite sent, gnuggar nattkylan ur ögonen och kisar mot morgonsolen. Blå himmel och solsken som värmer utanför fönstret!

Jag joggar och yogar i parken, som typ resten av Barcelonas befolkning, och handlar sedan mat på marknaden i Gracia. Det är fullt av folk även där, som väljer klämmer på färska fiskar, provsmakar fina ostar med doft av gamla strumpor och bunkar apelsinförrådet till morgonjuicen. Mysigt trängsel där ingen har bråttom - för alla ska ju hem till samma tid för lördagslunchen och Simpsons på TV och siestan efteråt. 

Denna självklara lunk är vad jag saknar som mest när jag inte är i Spanien. På andra ställen, som Sverige, är allt öppet nästan jämt och en kan ju göra lite som en vill. Praktiskt att töja och tänja på dygnets alla timmar, jovars... Men också stressande med möjligheter att kunna göra allt jämt! Personligen mår jag bättre i denna spanska äta-sova-lunk, och får jag till en riktigt skön söndagssiesta har nästa vecka redan börjat bra.