Efter-jobbet-dopp i Skinnskattebergs närmsta skogssjö

Det är en tisdagskväll i juni och tåget spinner fram genom Bergslagens skogar. Klockan är sen men solen är fortfarande stor och strålande. Jag lämnar tacksamt Örebros gassande heta asfaltsängar och åker mot Skinnskatteberg, där jag vet att skog och sjö väntar på mig.

Gunnar, som bor i Skinnskatteberg på vardagarna, hämtar mig vid stationen och bara några minuter senare är vi framme vid Skärsjön. Här ligger också Kolarbyns Eco Lodge, Sveriges kanske mest primitiva vandrarhem. Rustika kolarkojor står stillsamt i skogen och tittar på oss, när vi sicksackar oss fram genom de blommande blåbärsrisen.

Imorgon blir så fort igår

Det svider till på vaden och jag får årets första myggbett. Strax efter årets andra, årets tredje och så håller det på tills jag tappar räkningen. Det är vi två och tvåtusen myggor här vid Skärsjön ikväll. Det är tyst och stilla, så när som på några gäss som kraxande flyger över sjön.

I vanliga fall är jag en riktig badkruka och fegar ofta ur när jag ska simma i nya vatten. Men ikväll är en av de första riktiga sommarstunderna och jag tänker på dikten, som påminner mig om vad som är viktigt på riktigt (skriven av Caj Lundgren):

skärsjön-skinnskatteberg.jpg

“Var glad, min själ, åt vad du har:
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens i går,
det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra.”

bada-skinnskatteberg.jpg