Det var inte förrän jag vände upp och ner på världen som jag förstod hur det kunde vara. Jag förstod att flygande mattor inte flyger av sig själva, men att jag faktiskt kunde få dem att göra det.

UPP OCH NER på min yogamatta betraktade jag plötsligt min värld lite annorlunda. Tårna som flaxade i fria luften och blodet som brusade i öronen. I huvudstående positioner hittade jag både sans och balans, men också lite acceptans.

INSIKTERNA FRÅN YOGAN följde snart med mig när jag flög på andra sätt än med flygande mattor. Att resa blev inte bara upplevelser och intryck, utan också utmaningar. Jag tränade på att ta med mig friheten i flaxande tår och bruset av blod mot trumhinnor när jag reste runt. Ibland blev det bara en hög av hoptrasslade kroppsdelar, andra gånger rann det tårar och svett om vartannat, vissa stunder kändes det som jag fick den där yogamattan att faktiskt flyga. Men  oftast blir jag en lugnare och lättare version av mig själv. Några nypor yogatänk strippar resan på onödigt tunga saker som slösar energi.

ATT RESA OCH ATT YOGA har många likheter, men den mest betydelsefulla för mig är att de båda handlar om att söka. Jag tror att många, inklusive mig själv, reser för att hitta något de inte ens vet att de letar efter. Någonting på någon plats i stora vida världen. Yogan är också ett sätt att söka – både inåt i själens alla djupa skrymslen, men också i kroppen, efter känslor och gränser.

FRÅGAN OM vi hittar det vi söker är ett helt annat blogginlägg. Men genom resor och yoga har jag i alla fall hittat ett upp-och-ner-perspektiv och förstått hur jag kan få mattor att flyga.