Ett småländskt Serengeti

Mitt i Småland breder Store Mosse ut sig. Nationalparken med sina väldiga vidder och mjukaste mossa. Det liknar Serengeti, den afrikanska savannen, fast utan gnuer och zebror förstås. Här är det istället fladdermöss, fåglar och en och annan älg som rör sig i naturen.

Och så vi då. Min bror, hans hund och jag är här över helgen - som för ovanlighetens skull är riktigt solig och krispigt vacker. Det är november och första advent, men solen i Store Mosse låtsas som det är vår - och som jag njuter av det!

Jag njuter också av att vara iväg och se något nytt. Äventyrslusten har kliat i mig länge men mammahjärtat har inte velat lämna Idun över natten förrän nu. Men väl i Store Mosse känner jag i varje cell hur mycket jag behöver sådana här små äventyr. Särskilt de med min bror, så jag kan fylla på syskonkontot med jämna mellanrum.

Vandrarhem och raststuga i Store Mosse

Vi åkte bil till Södra Svänö, som är en av många entréer i nationalparken. Strax bortanför parkeringen ligger ett vandrarhem och en raststuga. Den förstnämnda är fint renoverad i gammal stil och gästerna slipper både el, rinnande vatten och wifi. Här är det istället brunn, dass och vedeldad kamin som gäller. Raststugan är ännu lite enklare, men har en rejäl kamin och bord och stolar. Vi gjorde oss hemmastadda i raststugan och eldade igång så att stugan blev varm och skön.

Tips! Det finns även ett till vandrarhem och ännu en raststuga vid Lövö, en annan del av Store Mosse. På Svenska nationalparkers webbsida kan du läsa mer om olika boenden i Store Mosse.

Vandringsleder i nationalparken

Så fort vi hade ätit lunch (rotmos i pulverpåse som var en riktig hit) började vi vandra ut mot mossen. Den längsta leden i nationalparken är Kävsjön runt på 12 kilometer. Det är mycket “spånggång” och nästan bara platt, så den var relativt lätt. Det blev en lagom dagstur innan vintersolen gick ner på eftermiddagen.

Nästa dag åkte vi till Lövö och gick delar av Blådöpet runt. Det var helt klart helgens finaste upplevelse! Utsiktstornet gav oss en hint om vilka vyer vi snart skulle få uppleva på nära håll. Spången ledde oss rakt ut på den väldiga myren och tycktes fortsätta i oändlighet. Taniga tallar stod hukande och vajade i vinden, annars var det mossan som ägde hela landskapet. Verkligen en mäktig syn!

Efter höstregnen var det väldigt blött, men tack vare nattens minusgrader kunde vi gå på isen istället. Vi gick ut till det öppna vattnet och fikade på en bro. Det var tyst, så ofantligt tyst att det nästan dånade i öronen på mig. Inga bilar, inga vilda djur - och framförallt ingen liten ettåring som pockade på min uppmärksamhet. :-) Det var skönt att vila lite från alla ljud för ett dygn, men sen var jag mer än nöjd och redo att åka hem igen. Helgen på Store Mosse var ett äventyr av det lilla slaget, men alldeles lagom stort för mig just nu.