Vilken fin midsommarhelg det var! Vi firade med att duka upp god mat, plocka sju sorters blommor i bukett, gå promenader (bland annat till Östergötlands högst belägna sjö!), paddla kanot och spana på hjortar.

I år var sommarsolståndet och midsommaraftonen på samma dag. Det händer sällan - senast det sammanföll var för 17 år sedan och nästa gång blir år 2031. Kl. 17:54 på midsommarafton i år hade solen gått precis ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen. Men sånt här satt inte jag och tänkte på när solen var som härligast och dagarna som ledigast. Nä, jag hade fullt upp med att fånga och föreviga det som är lika flyktigt som förtrollande - den svenska sommaren.

En årstid som alla andra men ändå så speciell. Vi går och längtar och drömmar och planerar i många mörka månader. Sen kommer tiden när nätterna inte gör skäl för sitt namn och dagarna får hybris. Skymningen blir gryning utan att solen knappt har nuddat horisonten. Tacka sjutton för att vi nordbor blir alldeles till oss när sommaren väl kommer.