En sommarhelg i stuga i Kilsbergen
När juni månad är som bäst, är den ljuvlig på alla sätt och vis. Det blommar färggrann förväntan på ängarna och hela skogen kvittrar i kör om kvällarna. Ljuset är klart och vitt och novembermörkret känns som en evighet bort. När junis dagar och kvällar är såhär, vill jag ta vara på varenda minut.
En helg i slutet av juni, när känslan precis sådär ljuvlig, hyrde vi en stuga i Kilsbergen. Vi har hyrt några stugor i Kilsbergen förut, men bara vintertid. Nu hyrde vi en stuga i Blankhult som ligger ungefär 30 minuter från Örebro. Här passerar vandringsleden Bergslagsleden och det finns flera välbesökta naturreservat nära, men den här helgen var det alldeles stilla i skogarna. Bara vi, ett par vänner och en röd stuga med vidunderlig utsikt över Närkeslätten.
Blankhults stuga, som inte ska förväxlas med Blankhults gamla skola (som nu är privatbostad).
Bo bekvämt i stuga men ändå mitt i naturen
Stugan har två våningar och både el och vatten. Trots att den är bekvämt utrustad är de gamla detaljerna fint bevarade. Kamin att elda i, rustikt golv som knarrar och blommande ängar utanför knuten. Den kostar 1000 kronor att hyra för ett dygn och bokas via Örebro kommuns bokningssida.
Runt stugan ståtar blommorna, just nu i lila, gult och vitt. Det är hundkex, smörblommor, kråkvicker, rödklöver och många andra sorter jag inte vet namnet på. Hela midsommarbuketten finns runtom oss! Till middagen dukar vi bordet mitt på ängen och har utsikt över hela Örebro. Som en liten prick finns staden, långt bort i skyn.
Vandring i Kilsbergen och fattiga riddare till frukost
Nästa morgon utforskar vi området omkring oss till fots. Vi går en bit av Blankhults rundslinga med målet att gå till Rusakulan, Kilsbergens högsta utsiktspunkt. Vi kommer dock inte dit, utan missar att svänga av stigen i dit. Det är dock ingen större förlust, för istället fortsätter vi på en annan stig som tar oss genom den gröna sprickdalen Norra Trolldalen. Vi är djupt nere i dalen och luften är fuktig och luktar jord. Stigen följer en liten bäck och runt oss hänger trädens tunga armar. Om det finns ett svenskt Amazonas, så är det verkligen här!
När vi kommer tillbaka från vår “lite vilse-vandring” är det dags för dagens första måltid. De fattiga riddarna fräser i smör och lingonsylten dukas fram. Kaffe på det och sen är den snabba stugbrunchen klar!