Cykla i skärgården - visst låter det underbart? Förra sommaren packade vi våra cyklar med tält och sovsäckar och cyklade i Sankt Annas skärgård i Östergötland.

Cykeläventyr i Sankt Annas skärgård

Det ångade om vägen när vi började cykla. Puffiga moln av vattenånga dansade på den blöta asfalten och trasslade in sig i de snurrande hjulen. Efter någon kilometer började solen skina och dimman skingrades sakta men säkert. Solstrålarna fick havet att glittra sådär som bara hav kan och äventyrskänslan fick mig att rysa, sådär som bara äventyr kan.

I somras åkte vi på ett litet cykeläventyr i Sankt Annas skärgård. Med ett tält, två cyklar, noll planering och flera mil av oupptäckta vägar framför oss, började vi trampa. Vi började egentligen vår skärgårdsresa i inlandet, rätt långt från saltstänk och tångdoft. I Söderköping bodde vi fint, åt gott och spaade skönt på Söderköpings brunn. Dagen efter tog vi bilen till Stegeborg, som är en riddarromantisk ruin på en ö i viken Slätbaken.

Stegeborgs slottsruin - riddarromantik på en ö

Under medeltiden var Stegeborg ett av Sveriges viktigaste fästen och ett kungligt slott fram till 1600-talet, vilket är lite svårt att föreställa sig idag. Kvar av slottet finns bara ett torn och många förfallna stengrunder, men historierna sitter i väggarna och återberättas väl i audioguiden. Stegeborg ligger precis vid ett trångt sund där även Östgötaleden passerar. Om man vandrar den här etappen, får man ta Trafikverkets gratisfärja över sundet för att fortsätta turen på andra sidan.

Sveriges äldsta och största ask

Innan jag fortsätter berätta om de puffiga ångmolnen på vägarna, vill jag bara tipsa om ytterligare ett sevärt stopp i Sankt Annas skärgård: Sveriges äldsta och största ask. Det enormt stora trädet står omringat av många andra askar, men inte lika stora, på Djursö. Det finns ingen skylt eller vägbeskrivning dit, men tro mig - när du ser den asken bland alla andra kommer du inte tvivla på vilken som är störst och äldst.

Cykla i skärgården

Nåväl, tillbaka till de dansande ångmolnen på vägen. Vi parkerade bilen och lastade på packningen på cyklarna. Tält, sovsäckar, liggunderlag, en firebox för att laga mat och några flaskor vatten. Vi har ”vanliga” cyklar utan särskilda packväskor, men med spännband och lösningsorienterat teamwork gick det bra.

Målet för första dagen var att hitta ett fint ställe vid havet att tälta på, så vi började trampa. Mjuka backar och snälla, s-formade kurvor gjorde det lekande lätt och skönt att cykla. Stora ekar skänkte skugga på vägen och här och var glimtade havet fram mellan träden.

Trots att jag inte såg havet så ofta, var närvaron tydlig. Var och varannan by hette någon med -vik: Blindsvik, Dulsvik, Horsvik… De svala vindpustarna som kom då och då fick mig också att känna att havet var nära. Överläppen smakade salt, inte bara av min egen svett utan av det stora blå som låg och böljade strax bortanför skogen.

Den perfekta tältplatsen

Utan en vettig karta och med ytterst lite planering, fick vi chansa när vi skulle hitta den ultimata tältplatsen vid havet. På önskelistan stod en egen vik med solvarma klippor och salt vågskvalp – låter rätt drömmigt, eller hur?

Vi ställde cyklarna i en skogsdunge på Ekö och gick genom skogen, ut mot klipporna. Blåbärsrisen målade långa, lila streck på mina bara ben och myggen älskade den cykelsvettiga kroppen som villade omkring i skogen. Efter några omvägar hittade vi till slut Drömplatsen för vår tältnatt. Värd varenda blåbärsfläck och myggbett!

Här såg vi sommarens finaste solnedgång skifta i allt från aprikos till smultronrött och guldigt gult. Vi lagade mat på det lilla köket och såg en och annan kajak paddla förbi. Annars bara vi och fågelmåsarna.

Nästa dag var fortsatte vi vårt cykeläventyr i Sankt Annas. Ytterligare några vikar, fler snälla svängar, frikostigt med solglimtar, en och annan skogsdungar och många, många somriga skärgårdsminnen.